Jodå. Träningsvärken från helvetet infann sig mycket riktigt i tisdags, efter gymmet. Och i onsdags var den nästan ännu värre. Igår hade den släppt rätt ok, så då var det På Det Igen med innebandy.
Jag orkade ingenting, och misstänker att jag bär på barnens virus. Det kändes så. Det kändes också mycket att ramla baklänges över sargen och ta emot med handen. Dumt dumt. Aj aj.
Men det går nog över, eller hur va?
Imorgon: Finfrukost och 40-årskalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar