Ja, alltså, jag hade tänkt cykla 3-4 mil, och var beredd på att det kunde ta uppemot två timmar. Jag hade rekat vägen med Google Maps och kollat noga. Det fanns en skitbra väg. Den tog jag. Jag hittade i ödemarkerna runt Salem och Rönninge med oväntad framgång. Jag navigerade med tre utskrivna, sönderregnade papperskartor och en telefon utan GPS (trasig) men med Google Maps och vanlig GPRS-triangulering. Så jag visste var jag var på en kilometer när.
Mitt mål var att hålla mig så nära pendeltåget jag kunde komma, dels för att det var närmsta vägen, och dels för att det var något påtagligt att hålla sig till. Nästan framme vid den kritiska tågbron blev vägen mindre och mindre. Plötsligt var den inte ens asfalt längre. Jag var nu mindre än en mil fågelvägen från slutdestinationen. Några hundra meter från bron. Och då...
... hade någon djävel satt upp en enorm grind tvärs över vägen. En två meter hög rejäl grind. En sån man har framför sitt Gods.
Det var bara att vända, back-tracka till Rönninge, följa skylten mot E4, och sedan ta Gamla Vägen, den som går nordväst om E4. Och är ungefär en mil längre. Väl framme i Södertälje fick jag ganska bra vägbeskrivningar av en kille som påstod sig vara taxichaffis, och efter 20 minuter på den vägen, var jag tillbaka där jag fått beskrivningen. Jag tror iofs att jag vet var det gick fel, men ändå!
Jag kom fram en hel timme senare än planerat. Nästan tre timmar för 58 km. En snitthastighet på knappt 24km/h. Det är inte mycket till prestation, men om man betänker att det var lätt motvind, att jag startade klockan 6 och att det dessutom regnade tycker jag nog att jag presterat rätt väl ändå. Kroppsligt. Inte intellektuellt.
På torsdag blir det en annan väg. När det skiter sig då, tänker jag skylla på att jag var bakis.
Byxbilden är i telefonen, och jag orkar inte plocka fram den nu. Annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar